Tågsemestergruppen

Förra sommaren gav jag mig ut på mitt livs tågäventyr genom Östeuropa tillsammans med min då 12-åriga son Tim och min fotografkollega Ylva. Vi hade bestämt oss för att tågluffa och coachsurfa oss igenom fem länder i Östeuropa och Balkan (plus Tyskland) för att sedan dokumentera hela upplevelsen i en kommande bok.

Både jag och Ylva hade tidigare rest mycket i Västeuropa. Under tidiga nittiotalet gjorde jag den klassiska interrailen Roskilde-Berlin-Amsterdam-Paris-Pamplona som så många andra i min generation. Som artonåring resenär blev fokus mest inriktat på party, att ligga och steka på stränderna, sova på sunkiga vandrarhem och äta tonfisk på burk. Trettiofyra år senare var det förstås annat som lockade. Historia, kulinariska smakupplevelser, vandringar i underbar natur och möten med intressanta lokalbor stod nu överst på önskelistan. Och en längtan efter att uppleva någonting nytt, annorlunda, tankeväckande och bildande. Platser som inte var lika turistexploaterade som semesterorterna i väst.

Valet föll sig naturligt på Östeuropa och Balkan. Det var ett hörn av vår världsdel som jag ännu inte hade utforskat särskilt mycket och som jag hade en enorm nyfikenhet på.

Det finns många skäl till att resa med tåg i Östeuropa:

* Många dolda små pärlor, dit turistströmmarna ännu inte hittat

* Ett bra budgetalternativ då det generellt råder en lägre prisnivå här än i väst, även om priserna har gått upp de senaste åren på grund av euron och en ökad turism

* Utmärkta tåg – allt ifrån moderna och effektiva höghastighetståg till charmiga och traditionella

* Ett dynamiskt kulturliv och spännande historia i varenda gatuhörn

* Varierade upplevelser: pulserande storstäder med en intressant arkitektur från sovjetiska betongblock till klassisk barock, fina stränder och en ofta vykortsvacker och orörd natur

* Korta avstånd – på bara några timmar kan du smidigt ta dig mellan länderna

Det blev en fantastisk resa som med råge uppfyllde alla våra förväntningar och sinnen.

För dig som själv är nyfiken på Östeuropa och vill ha lite tips på vad som finns att se och uppleva, kommer här några små axplock från vår fyra veckors tågluff:

Krákow

Polens kulturhuvudstad är som förväntat packad av såväl fascinerande historia som stora turisthorder, och särskilt sommartid. Har du möjlighet att resa utanför högsäsongen skulle jag rekommendera det, men staden är förstås ljuvlig alla årstider och under slutet av juni månad firas här den polska midsommaren – Noc Świętojańska – då befolkningen precis som hemma utför ritualer för att hylla och främja kärleken. Under denna årets längsta natt – i Polen kallad Kupala-natten – tänds brasor och blomsterkransar binds, som kvinnorna bär på sina huvuden. Enligt polsk tradition ska pojkarna hoppa över elden som ett manlighetsprov, för att visa styrka och mod inför flickorna. Kransarna kastas i vattnet för att fiskas upp av pojkarna – och den flicka vars krans han tar upp tros bli hans älskade. Denna del av firandet kallas Wianki.

I Krákow får du inte missa att gå på någon av de intressanta – ibland kostnadsfria – stadsvandringarna tillsammans med en guide. Staden är sprängfylld med spännande historia, och en av de mest engagerande turerna går genom de gamla judiska kvarteren (Kazimierz) med sina synagogor, sin judiska kyrkogård och det judiska museet. Dessutom finns massor av coola vintagebutiker, mysiga caféer och barer.

Budapest

Från Krákow reste vi med direkttåget till Ungerns pampiga huvudstad, vilket tar 7,5 timmar. Till vår stora förtjusning fanns ombord på detta tåg en klassisk restaurangvagn med vita dukar, blommor i vaser och servitriser med vita skjortor och välstrukna förkläden som tar emot beställningarna vid borden. Från den generösa menyn serverades traditionella ungerska måltider och goda, lokala viner och vi såg verkligen till att njuta och skämma bort oss själva under denna färd.

Budapest är en storstad med att gigantiskt utbud av sevärdheter och upplevelser, och egentligen bör man se till att ha rikligt med tid för att verkligen känna in stadens själ och tränga igenom ytan.

Vår tid i miljonstaden var dock kort och vi fick därför sålla hårt. Eftersom vår resa hade ett starkt tågtema valde vi ett lite udda och intressant inslag – den så kallade barnens järnväg, som löper längs en elva kilometer lång sträcka upp och nedför berget på Buda-sidan av staden och är en av Budapest mest unika attraktioner. Längs vägen kan man hoppa av och ta del av några av de många sevärdheterna i området. Resan från starten vid Széchenyihegy till slutstationen Hűvösvölgy tar cirka 40–50 minuter och de flesta som arbetar ombord och på stationerna, från konduktör och stins till biljettförsäljare, är uniformsklädda barn mellan tio och fjorton år. Dock fick vi till vår lättnad veta att själva lokföraren faktiskt var vuxen! Barnens järnväg har drivits sedan 1948 och i det lilla museet som finns i stationsbyggnaden vid slutstationen på bergets topp visas gamla föremål från kommunisteran. Fenomenet med barndrivna tåg startade i Moskvas Gorky Park i det forna Sovetunionen år 1932 och följdes sedan av flera barnjärnvägar på andra platser inom kommunistväldet. Syftet med att anlita just barn för arbetet var att ingjuta disciplin och kamratskap hos de unga, och samtidigt forma framtida kommunistpartiledare. Nuförtiden innebär jobbet kanske mer en försmak av ett framtida yrkesliv inom tågtrafiken och varje år får järnvägen massor av ansökningar från barn som är sugna på ett kul sommarjobb.

Ljubljana

Denna destination måste vara en av Europas bäst bevarade hemligheter! Glöm Paris, detta är vår världsdels mest romantiska plats! I Sloveniens huvudstad upplever du ständigt estetiska chocker då staden är fullkomligt marinerad i skönhet med sin mischmasch av ståtliga byggnader i arkitektoniska stilar från klassisk barock och renässans till art noveau. Sitt vid den smaragdgröna floden, blicka ut över den berömda trippelbron och njut av folklivet som bubblar här under varma sommarkvällar. Slovenien har utsetts till Europas mest miljövänliga destination och landet har satsat hårt på hållbarhet och ekoturism – och i linje med detta är hela stadskärnan i Ljubljana helt bilfri!

Den som vill andas frisk alpluft och uppleva en natur så vacker att man vill nypa sig i armen, rekommenderas en tågresa genom landsbygden mot de Julianska alperna. Vidsträckta knallgula solrosfält, gröna betesmarker med lojt idisslande kor, timmerstugor och vita alptoppar. Det är som att befinna sig på inspelningsplatsen av filmen Sound of Music och det enda som saknas är familjen von Trapp som joddlande dansar nerför sluttningarna. Tåget flyger över rälsen förbi turkosa floder, skummande forsar och små pittoreska byar. Under bergstopparna hänger vita moln i fluffiga sjok. Under vår resa släppte till och med ungarna sina mobiler för att hänfört titta ut genom fönstret, fascinerade av det magiska, vykortssköna landskapet.

Hoppa av tåget vid någon av de små byarna längs vägen, förslagsvis Kanal ob Soči. Att vara här några dagar, bortom all världens stress och hysteriska kommers, är en lisa för sinnet. Kanal är pittoreskt inbäddad i Soca-dalen, nära gränsen till Italien. Den medeltida staden har bara runt tusen invånare och från den lilla tågstationen har man utsikt över hela stadskärnan. Det är så pittoreskt och puttinuttigt att vi nästan ramlar baklänges. Runt den gotiska kyrkan i hjärtat av staden ligger ett kluster av vitkalkade hus med tegeltak, som sockerbitar insprängda i den lummiga dalen med sina gröna kullar. En romantisk stenbro över den intensivt smaragdfärgade Soca-floden förbinder den västra med den östra sidan och vid flodbankerna sträcker sig vita sandstränder. Men en varning är på plats innan ni kastar er i vattnet – det är iskallt!

Tjeckien

Tröttnat på turisthorderna i Prag? Det hade vi också gjort. Den tjeckiska landsbygden lockade desto mer och vi begav oss därför till den lilla staden Kněžmost, i regionen Mellersta Böhmen i centrala Tjeckien. På resan dit häpnade vi över det otroliga tågsystemet som opererade snabbt och effektivt redan i svinottan – trots en del trixande på vägen. För att komma till vår slutdestination behövde vi byta tåg flera gånger. När vi väl klivit av tåget nånstans ute i obygden för ta ett blixtinsatt ersättningståg, blev vi informerade om att vi skulle bli tvungna att hoppa av och göra ännu ett byte. Och så här höll det på – vi blev omdirigerade hit och dit, släpade oss själva och vårt bagage upp och nedför det ena tåget efter det andra, inklusive en sträcka med buss – men av någon outgrundlig anledning lyckades vi ändå till slut nå vår slutdestination Bakov nad Jizerou och dessutom i någorlunda tid. Att transportsystemet trots allt funkade, mitt ute på bonnavischan och vid dessa onådiga timmar på dygnet, var rätt imponerande. När något tåg blev inställt, sattes ett nytt tåg eller en anslutande buss in blixtsnabbt.

I byn Kněžmost bodde vi på en ekologisk bondgård som vi kommit i kontakt med genom det globala nätverket WWOOF – World Wide Opportunities on Organic Farms. Under fem dagar hjälpte vi till på gården i utbyte mot gratis kost och logi och det var en fantastisk upplevelse som jag varmt kan rekommendera. Vi fick hjälpa till med att rensa ogräs, lära oss beskära tomatplantor, skala vitlök och valnötter, utfordra djuren. Att få höra vår värdfamilj berätta om sina filosofier kring ett klimatsmart och hållbart leverne, i samklang med naturen och djuren, var otroligt intressant. Eftersom vår resa handlade om att resa både lågbudget och miljövänligt kändes det helt naturligt att vi avslutade äventyret precis här.

I vår bok ”Från Krákow till Kněžmost” som planeras att ges ut i slutet av 2025 eller början av 2026, berättar vi allt om vår månadslånga resa. Syftet med boken är att inspirera andra – och framför allt barnfamiljer – att välja en annorlunda semester med tågluff, couchsurfing och volontärarbete via WWOOF. En som är både mer spännande, billigare och snällare mot vår jord.

Du kan läsa mer om resan och projektet på vår blogg och vår Facebooksida