Tågsemestergruppen

En torsdag sent i februari 2025 strax efter kl. 06.00 drar lokomotivet tågvagnarna från Luleå mot Kiruna. Med en färd på endast 3,5 timme tar man sig från kusten till fjällrika miljöer. Då rummet på det spektakulära Jukkasjärvi ishotell inte finns tillgängligt förrän kl. 18.00 kan det hända att jag begett mig själv tillgång till hyrbil för att beskåda Lapporten. Bilvägen är platt och relativt rak – och i bakgrunden tornar de mäktiga fjällen upp sig, något som får mig att vilja stanna i exakt alla parkeringsfickor längs vägen för att fotografera. Bilfärden tar således längre tid än planerat och ett par timmars bilfärd senare har jag parkerat i en parkeringsficka intill Silverfallet och klampat ner till Torne träsk i snön. Där brer öppna landskap upp sig, fjälltopparna reser sig imponerande över vattenytan och där borta i horisonten, där ser man den graciösa signaturformen på Lapporten – mäktigt!

Väl på plats på ishotellet får jag tillgång till en av konstsviterna med eget badrum. Och vilket imponerande bygge! Mitt rum ramas in av en båge av is vid ena fotändan som slutar högt över mitt egna huvud. Sängen är ett stort isblock, om än med en mjukare madrass ovanpå. Det går även att välja ett standardrum för en billigare peng om man vill det. I badrummet finns en stor dusch och en mindre bastu, som jag kastar mig över – och in i – för att avnjuta länge och väl. Men först tar jag mig till områdets restaurang och smakar av deras ismeny. Både förrätten och efterrätten serveras på tjocka rektangulära isblock. Huvudrätten innehåller mör renfilé – och allt är såå gott! Mätt i magen, och efter ett avslappnande bastubad är det sedan är det dags att bädda ner sig. Det rekommenderas att sova kallt första natten och sedan i varm stuga den andra eller resterande nätter. Jag tar fram sovsäcken, som klarar flera minusgrader, från garderoben och bäddar ner mig – och in mig – i det i övrigt kalla rummet. Rummen håller ungefär minus fem grader och det är en väldigt speciell upplevelse att sova så. Näsan är kall, men kroppen är varm. Och man får gå med vinterskor fram till sängkanten i den ytliga snön. När jag meckat färdigt med skor och sovsäck slungas jag snart in i en djup sömn.

Nästa dag lämnar jag det vackert dekorerade rummet på förmiddagen eftersom hela ishotellet öppnas upp varje dag för allmänheten att betala in sig för att beskåda alla konstverk och utställningar. Det är även planen för mig och jag vandrar mellan förtrollande rum där endast fantasin sätter gränser. Bardisken är även den gjord av is, likväl glasen. Årets tema är ”rymden”/”in space” och det hänger farkoster i taket och det står en stor modell av en raket i navet mellan bar och konstsviter. Såklart finns det även en rutschkana – både i barområdet och utomhus på området. Jag kollar även in alla andra vackra konstsviter – den ena mer imponerande än den andra – och den stora salen med dörrar klädda i renskinn, ett enormt högt tak, bänkar av is med renfällar på och en gigantisk kristallkrona, även den av is, som ståtligt breder ut sig i taket. Jag förstår varför par vill vigas här.

Jag beger mig därefter ner mot den frusna Torneälven där släden och hundarna är redo för dagens hundspannstur. Vi åker förbi karga landskap, skogar, och fram till en liten timmerstuga där vi tar en liten fikapaus där kaffet kokas över öppen eld. Ledarhunden Björk tar oss sedan tillbaka till området och under färden passar jag på att ställa frågor om hundarna. Visste ni till exempel att man kan tävla i hundspann? Jag tar en promenad i det lilla samhället och hittar till den gamla och oerhört charmiga delen av byn. Kyrkan, de vackra gärdsgårdarna och det samiska museet är ett måste. Apropå museum så ligger Esrange visit center någon mil från Ishotellet, där Sveriges enda rymdbas är beläget. Jag kunde inte hitta något mer lämpligt transportsätt annat än taxi, men är man några stycken behöver det ju inte bli så dyrt. Museum är förstås att ta i, då det är ett obemannat besökscentrum, men det är gratis och mycket intressant! Visste ni att forskningsområdet är 5600 kvadratkilometer stort eller att de inom ramen för sin forskning hanterar luftballonger som är dubbelt så stora som Globen/Avicii arena – otroligt! Kvällens klara och kalla luft inbjuder till stjärnskådning – vilket görs på skotertur. Tyvärr sågs inget norrsken, men däremot skådade jag fler stjärnor än jag någonsin sett tidigare. Att dessutom få trerättersmiddag serverat i kåsa är ju bara spot on! En varm stuga väntade sedan på mig inför kvällens övernattning.

Mätt i magen efter en utsökt hotellfrukost avslutades den tredje och sista dagen med isskulptering – vilket var både lättare och svårare än vad jag trodde att det skulle vara. Jag trodde inte att isen skulle vara så porös och formbar som den var, men det var fortfarande tekniskt svårt. Instruktören som visade gruppen några olika tekniker innan vi själva fick börja fick allt att se så enkelt ut, men då hade han ju också gjort detta i flera år. Nåväl, ett hjärta av is blev det och det var verkligen en rolig aktivitet där hela gruppen peppade varandra. Det fanns några riktiga konstnärer i alla åldrar som imponerade stort! Den kallare utetemperaturen gjorde att det upplevdes varmt inomhus fastän det var minusgrader, men nog kan isskulperingsrörelserna hjälpt till att bygga viss värme. En rundtur med några som arbetar i området gjorde oss uppmärksamma på en stor och mycket intetsägande byggnad. Det är där som isen till nästa års ishotell kommer förvaras. Isblocken plockas dessutom snart upp från älven, eftersom isen är som tjockast just vid den här tiden på året, för att sedan förvaras till nästa år.

Sedan var det dags att hoppa på tåget tillbaka till kusten och lämna ishotellet för denna gång – men nu med en barndomsdröm uppfylld. För vem vill inte vara lite som Elsa från Frost om tillfälle ges?