Tågsemestergruppen

Att äta sig genom resmålen och uppleva det lokala kulinariska köket är alltid något som jag fokuserar på i mina resor. Likaså att titta in i en vanlig matvarubutik och botanisera bland utbudet. För mig är det en av de centrala anledningarna till varför jag reser. Det innebär förstås inte att det aldrig slinker ner något från någon världsberömd matkedja eller att jag äter något mer intetsägande från gång till gång. Men jag försöker i alla fall ta reda på lite om vad man äter och vad platsen är känd för på matfronten innan jag reser iväg. Och i bästa fall ramlar man över riktiga smakupplevelser.

Amalfikusten – Limone ripieno

En av de mest Instagramade, men kanske också Instagramvänliga, desserten är den citronsyrliga glassen som just serveras i urgröpta citroner. Längs den redan färgsprakande Amalfikusten sticker denna iögonfallande dessert ut. Perfekt kombination av sötma, syra och kyla i den italienska värmen landar denna gudomligt på tungan. Perfekt för den som har svårt med alltför söta bakverk eller desserter.

Neapel – napolitansk pizza med fior di latte och citron

Vad vore en resa till Italien utan pasta och pizza? Rätt tom, rent matmässigt, vågar jag påstå. Och den napolitanska är i en klass för sig med sin säregna tunna botten och ack så goda, och fluffiga, kanter.

I Italien är det verkligen ’less is more’ när det kommer till pizzor, vilket kanske är något som vi inte är vana vid här i Sverige (italienarna blir förstörda när man berättar om alla de kombinationer vi hittat på). Fokus ligger på några få, men högkvalitativa råvaror.

Tomatsås i långkok, lokalproducerad olivolja och charkuterier, krämigt välsmakande ostar, någon färsk ört på toppen. I distriktet Chiaia i Neapel ligger flera bra napolitanska pizzerior. En som jag ramlade över serverade en omåttligt god med fior di latte och citron. Och bara att tänka på den får mig att vilja tillbaka.

Florens – citronchips

Ett delstopp längs tågluffen spenderades i vackra Toscana, där en av dagarna bjöd på en solig och varm cykeltur bland de toskanska vindruvsodlingarna. Med vattenflaskan i högsta hugg rullade jag ut tillsammans med en liten grupp och en guide från stadens gator och ut på knastrande grus. Toscanas frodiga, gröna landskap slog emot en som en grön smaragd glittrandes i solen. Vingårdarna duggade tätt och stadens siluett kunde iakttas ju längre ut på landsbygden vi kom. En lunchpaus på en lokal vingård med ett otroligt vällagrat rödvin, ost och charkuterier gjorde gott för motivationen att cykla tillbaka. På kvällen efteråt, när jag smält intrycken och när mjölksyran sipprat ut från benen infinner sig ett lugn, en längtan om vila. Då passar det särskilt bra med någon film eller serie – och snacks! Suktandet efter salt infinner sig och jag går direkt till chipshyllan och där hittar jag den, citronchipsen. Udda? Ja. God? Alldeles fantastisk! Jag skulle säga att det påminner om salt och vinäger-chips, men inte lika frän. Citronsmaken är förvisso syrlig, men smaken är mer avrundad och gemytlig.

Vad har du ramlat över för spännande produkt när du rest som förvånade dig till det positiva?